Rätt ofta blir jag avundsjuk på min kära hustru. Avundsjuk på att hon har en sådan otrolig källa till energi, glädje och ork i vardagen. Hon har sina hästar.

Ofta har det hänt att hon kommit hem efter en lång, jobbig och allmänt trist arbetsdag. Hon har motvilligt dragit på sig stallkläderna och försvunnit iväg i några timmar. När hon kommer hem igen är det ofta som att få hem en ny människa. En människa som fått sina förråd av positiv energi och glädje påfyllda. Detta är inget jag bara upplever utan kära hustrun beskriver det själv precis likadant.

För egen del har jag svårt att hitta just den där energikällan. Visst har jag också mina sysselsättningar. Foto är ett stort intresse och jag älskar att lägga tid på skogspromenader med hundarna. Men aldrig att jag känner den där totala avkopplingen från en stressig vardag.

Kanske har jag bara inte hittat min energikälla?