Ofta får jag frågan om det inte är ett ensamt och enahanda jobb att vara lokförare. Jag svarar alltid att jag inte tycker det. Av flera skäl.

Man ska naturligtvis i ärlighetens namn säga att det inte alltid var så kul att mitt i natten köra ett godståg i 70 km/h från Hallsberg till Nässjö via Katrineholm. Inte heller är det kul att brottas med ett slangbrott en kall, regnig novembernatt eller att köra samma sträcka åtta gånger på en dag med ett pendeltåg.

För det mesta är det dock ett härligt jobb. På pendeln har man alltid med sig ombordpersonal och jag tycker vi tillsammans ofta gör vårt bästa för att ha det trevligt och framförallt roligt ombord.

Under min tid på Green Cargo hann jag med en hel del udda och roliga uppdrag varav jag tänkte berätta om ett som har anknytning till bilden ovan.

2008 – tre år efter stormen Gudrun stod så timmerterminalen i Stockaryd längs södra stambanan klar. En efterlängtad terminal som innebar att vi på Green Cargo kunde pensionera den “tillfälliga” terminalen i Grevaryd söder om Lammhult. I Stockaryd fann vi allt det som Grevaryd saknade. Spårkapacitet, stora lastytor och möjlighet till med tidseffektiva turer.

På invigningsdagen hade jag och kollegan CS fått i uppdrag att medelst tjänstebil tas oss ned till Stockaryd och kratta manegen inför invigningen som skulle ske i närvaro av bl.a. infrastrukturminister och landshövding.

Potentaterna anlände till Stockaryd i ett chartertåg bestående av vagnar från Nässjö Järnvägsmuséum samt den såkallade panoramavagnen från Netrail. Tåget drogs av lok från Green Cargo.

Efter att invigningen var förrättad, snittarna uppätna och talen hållna så var det dags för hemfärd. Kollegan och jag smet i förväg med bil för att kunna föreviga invigningståget.

Resultatet ser ni ovan. En bild från en udda dag på jobbet, sådana dagar som kryddar till vardagslunken!