För lite drygt två år sedan startade jag en blogg. Det var inte min första, men egentligen första gången jag kände att jag fick bloggandet att flyta. På något vis lyckades jag finna ett sätt att få kontinuitet i det hela.

Mitt allra första seriösa försök att blogga gick faktiskt helt okej när man ser det så här i backspegeln. Det var en renodlad hockeyblogg om mitt älskade lag, Rögle BK. Jag försökte ge en inblick i hur det är att vara supporter i exil. Förmedla hur det är att älska ett lag, men samtidigt mestadels följa det via media och endast se enstaka matcher live varje säsong. En väldigt stor omställning till den period då jag närmast bodde i ishallen som trogen supporter. Men sedan kom livet emellan och flyttlasset gick till Småland.

Vad hände då med bloggen? Det blev i längden ohållbart att försöka skriva aktuella matchtankar och annat när man som jag har ett jobb där man jobbar rätt så udda tider ibland. Att kombinera lokföreriet med bloggandet ville sig inte. Inte då iallafall.

2011 gjorde jag ett nytt försök. Nu med en blogg som i första hand riktade in sig på mitt jobb som lokförare. Det var ganska roligt och jag fick en hel del uppskattning och uppbackning. Men när jag 2012 bytte arbetsgivare så blev min nya tjänst så enahanda i jämförelse med det tidigare kringflackande livet på Green Cargo att jag helt enkelt inte fann det vare sig inspirerande eller intressant att berätta om vardagslunket på Östgötapendeln. Därför lade jag även ned den bloggen.

Nu ger jag det en ny chans. Men den här gången tänker jag inte måla in mig i ett hörn. Jag sätter ingen rubrik eller något särskilt epitet på min blogg. På så vis kan jag skriva precis det som faller mig in just i stunden. Jag hoppas det kan fungera för de få vilsna själar som möjligen råkar hamna här!

Vi hörs!

/Alex