Blog Image

Alexanders tankar och funderingar

Om bloggen

Tankar, bilder och annat ur en lokförarhjärna.....

Ovisshet & motivationsbrist

Allmänt Posted on Wed, March 26, 2014 12:00

Sitter reserv idag. Massor av tid till ingenting. “Busy doin’ noting” helt enkelt. Iallafall tills företaget får för sig att jag behövs i verksamheten.

Jag är usel på att skriva blogg. Det medger jag. Inspirationen går upp och ned och med tanke på att inspiration i allmänhet just nu är en bristvara för mig så är det väl inte optimalt att försöka nystarta mitt bloggande. Men denna gången har jag bestämt att bloggen är vad den är. Den finns där när jag vill att den ska finnas där. För mig att använda som klagomur eller bollplank.

Just nu svävar jag och mina kollegor i ovisshet. Allt vi vet är att vår gren av den trafik vi idag kör kommer att läggas ned nästa sommar och tas över i annan regi. Vad vi inte vet är om vi får följa med över i den nya regin. Övertagandet är nämligen inte ett vanligt övertagande. Jag nöjer mig med säga så mycket.

Att i ett sådant läge motivera sig att göra ett bra jobb och att känna arbetsglädje kan vara milt sagt lite knepigt. Men vi kämpar på i motvinden. Det är nämligen så att vår lilla åkstation består av ett litet, men naggande gott, gäng av riktiga tjurskallar – menat i positiva ordalag. Vi vet vad vi kan och vad vi är värda!

Det kommer bli ett spännande år i väntan på vad som händer med oss. Det kan jag lova!



Energikällor

Allmänt Posted on Sat, March 15, 2014 15:18


Rätt ofta blir jag avundsjuk på min kära hustru. Avundsjuk på att hon har en sådan otrolig källa till energi, glädje och ork i vardagen. Hon har sina hästar.

Ofta har det hänt att hon kommit hem efter en lång, jobbig och allmänt trist arbetsdag. Hon har motvilligt dragit på sig stallkläderna och försvunnit iväg i några timmar. När hon kommer hem igen är det ofta som att få hem en ny människa. En människa som fått sina förråd av positiv energi och glädje påfyllda. Detta är inget jag bara upplever utan kära hustrun beskriver det själv precis likadant.

För egen del har jag svårt att hitta just den där energikällan. Visst har jag också mina sysselsättningar. Foto är ett stort intresse och jag älskar att lägga tid på skogspromenader med hundarna. Men aldrig att jag känner den där totala avkopplingen från en stressig vardag.

Kanske har jag bara inte hittat min energikälla?



Tiderna förändras

Allmänt Posted on Mon, March 10, 2014 14:08


I förgrunden gick tidigare ett spår till en militär anläggning på Höglandet. Spåret är sedan många år historia.

Snart är även tåget på bilden historia. Från sommaren 2015 upphör Östgötapendeln att trafikera sträckan Tranås-Nässjö-Jönköping. Det blev ett gästspel på nästan 4,5 år för Östgötapendeln söder om Tranås.

I nuläget är beskedet att trafiken söder om Tranås kommer tas över av Krösatågen. En tillbakagång till den situation som rådde innan Östgötpendeln drog igång i Småland.

Vad som händer med oss som i dagsläget bemannar dessa tåg med stationering i Nässjö står ännu skrivet i stjärnorna. Men för att återgå till bilden – i andra änden finns fortfarande verksamhet med koppling till Försvarsmakten. Låt oss hoppas att vi i Nässjö likt anläggningen i den övergivna banvallens ände ändå kommer att bestå och få fortsatt verka i branschen även efter sommaren 2015!



De udda uppdragen är kryddan i arbetet

Allmänt Posted on Sun, March 09, 2014 19:41


Ofta får jag frågan om det inte är ett ensamt och enahanda jobb att vara lokförare. Jag svarar alltid att jag inte tycker det. Av flera skäl.

Man ska naturligtvis i ärlighetens namn säga att det inte alltid var så kul att mitt i natten köra ett godståg i 70 km/h från Hallsberg till Nässjö via Katrineholm. Inte heller är det kul att brottas med ett slangbrott en kall, regnig novembernatt eller att köra samma sträcka åtta gånger på en dag med ett pendeltåg.

För det mesta är det dock ett härligt jobb. På pendeln har man alltid med sig ombordpersonal och jag tycker vi tillsammans ofta gör vårt bästa för att ha det trevligt och framförallt roligt ombord.

Under min tid på Green Cargo hann jag med en hel del udda och roliga uppdrag varav jag tänkte berätta om ett som har anknytning till bilden ovan.

2008 – tre år efter stormen Gudrun stod så timmerterminalen i Stockaryd längs södra stambanan klar. En efterlängtad terminal som innebar att vi på Green Cargo kunde pensionera den “tillfälliga” terminalen i Grevaryd söder om Lammhult. I Stockaryd fann vi allt det som Grevaryd saknade. Spårkapacitet, stora lastytor och möjlighet till med tidseffektiva turer.

På invigningsdagen hade jag och kollegan CS fått i uppdrag att medelst tjänstebil tas oss ned till Stockaryd och kratta manegen inför invigningen som skulle ske i närvaro av bl.a. infrastrukturminister och landshövding.

Potentaterna anlände till Stockaryd i ett chartertåg bestående av vagnar från Nässjö Järnvägsmuséum samt den såkallade panoramavagnen från Netrail. Tåget drogs av lok från Green Cargo.

Efter att invigningen var förrättad, snittarna uppätna och talen hållna så var det dags för hemfärd. Kollegan och jag smet i förväg med bil för att kunna föreviga invigningståget.

Resultatet ser ni ovan. En bild från en udda dag på jobbet, sådana dagar som kryddar till vardagslunken!



Outgrundliga äro fjärrens tågvägar

Allmänt Posted on Sun, March 09, 2014 16:12


Outgrundliga äro fjärrens tågvägar är en klassisk järnvägstolkning av den klassiska “herrens vägar”. Och appropå det kom jag att tänka på våra val vi gör.

I mitt liv har jag ställts inför ett antal vägval. Precis som alla andra. Vissa till synes banal och enkla vardagsval och andra val av betydligt mer livsformande karaktär.

Ofta när människor pratar om val så tänker vi på livets stora val. Då brukar ofta gymnasieval, yrkesval, bostadsval, val av livspartner etc. dyka upp. Jag vill inte förringa alla dessa val, men vill ändå på något vis reflektera över att valen vi gör kanske ändå inte påverkar vår väg i livet såsom vi kanske tror och tänker när vi gör dem?

Sommaren 2002 var jag nybakad student från Samhällsprogrammet med företagsekonomisk inriktning och stod rådvill inför vad som väntade framgent. En tid i Flygvapnet som “Förråds- och Transportgruppchef” vid F17 Kallinge stod först på programmet – men sen då? När det var dags att bli vuxen på riktigt?

Tiden gick och sommar blev höst. På baksidan av tidningen Expressen såg jag en kort notis som hade med lokföraryrket att göra. Jag minns inte om det var en nyhetsnotis eller någon form av annons, men intresset var väckt. Jag tog reda på hur man utbildade sig till lokförare och skickade in en ansökan.

Strax efter jul 2003, medan jag befann mig på avtackningsceremonin för F10 i Ängelholm så ringer min mobil. Det är Svensk Tågkompetens i Mjölby som meddelar att jag kommit vidare i uttagningen och att man nu vill skicka mig på tester. Testerna genomförda jag i Örebro och i april 2003 klev jag in på skolan i Mjölby.

Under utbildningen funderade jag mycket på om jag ville köra gods- eller persontrafik. Jag spenderade ungefär 50/50 av min praktik på bägge varianterna så jag fick en god uppfattning. Men mitt mål var att få jobba så nära hemma som möjligt. D.v.s. i Skåne.

Sommaren 2004 när KY7 tog examen var inte arbetsmarknaden på topp för lokförare. Majoriteten av oss hade inget jobb när vi skingrades efter avslutningen. Själv hade jag lyckan att via en handledare på Green Cargo få god kontakt med dåvarande personalchefen på Green Cargo i Malmö. I min hand hade jag ett anställningsbevis som visade att jag var anställd på timme som JXPÖ, järnvägsexpeditör, ett slags järnvägens alltiallo. Tanken var dock att jag skulle arbeta som växlare.

Det kom att bli lärorika månader som växlare i först Helsingborg under sommar och höst och därefter en kall och mörk vinter på växlingen i Hässleholm. Så här i efterhand måste jag få uttrycka en enorm tacksamhet till kollegorna både i Helsingborg och i Hässleholm som tog mig, en riktig gröngöling, under sina vingar. Med några få undantag så gjorde dessa “gubbar” verkligen allt för att lotsa mig i den unika gemenskap som det är att “jobba vid järnvägen”.

2005 slog stormen Gudrun till. Utan henne hade jag nog på sikt kommit att lämna järnvägen p.g.a. bristen på lokförarjobb. Den storm som bringade så många människor skada och olycka blev min väg till ett fast jobb som lokförare.

Helt plötsligt fanns det ett enormt behov att köra bort stormfälld skog och på våren 2005 klev jag för första gången in i personallokalerna i Nässjö. Jag ska ärligt säga att min initiala plan var att komma igång, bli färdig lokförare och sedan så fort som möjligt återvända hem till Skåne. Så fel jag fick!

Efterhand som tiden gick kom jag att trivas bättre och bättre i Nässjö. Vi var flera som hamnat här av samma skäl. Vi var unga, nya i yrket och utan ett socialt nätverk på orten.. Tillsammans med nya och gamla kollegor kom jag sakta, men säkert att växa fast på Höglandet.

Att det så här 9 år senare klivit in både fru, hundar, katt, häst och hus i bilden var inget jag någonsin kunde föreställa mig sommaren 2005 när jag var färdig lokförare. Jag hade ju gjort ett val att jag skulle flytta tillbaka hem till Skåne, men livet ville annorlunda.

Livet fann sin egen väg, trots mina val! Företagsekonom med hemlängtan till Skåne blev lokförare med hem på Småländska Höglandet!



Omtag

Allmänt Posted on Sat, March 08, 2014 13:45

För lite drygt två år sedan startade jag en blogg. Det var inte min första, men egentligen första gången jag kände att jag fick bloggandet att flyta. På något vis lyckades jag finna ett sätt att få kontinuitet i det hela.

Mitt allra första seriösa försök att blogga gick faktiskt helt okej när man ser det så här i backspegeln. Det var en renodlad hockeyblogg om mitt älskade lag, Rögle BK. Jag försökte ge en inblick i hur det är att vara supporter i exil. Förmedla hur det är att älska ett lag, men samtidigt mestadels följa det via media och endast se enstaka matcher live varje säsong. En väldigt stor omställning till den period då jag närmast bodde i ishallen som trogen supporter. Men sedan kom livet emellan och flyttlasset gick till Småland.

Vad hände då med bloggen? Det blev i längden ohållbart att försöka skriva aktuella matchtankar och annat när man som jag har ett jobb där man jobbar rätt så udda tider ibland. Att kombinera lokföreriet med bloggandet ville sig inte. Inte då iallafall.

2011 gjorde jag ett nytt försök. Nu med en blogg som i första hand riktade in sig på mitt jobb som lokförare. Det var ganska roligt och jag fick en hel del uppskattning och uppbackning. Men när jag 2012 bytte arbetsgivare så blev min nya tjänst så enahanda i jämförelse med det tidigare kringflackande livet på Green Cargo att jag helt enkelt inte fann det vare sig inspirerande eller intressant att berätta om vardagslunket på Östgötapendeln. Därför lade jag även ned den bloggen.

Nu ger jag det en ny chans. Men den här gången tänker jag inte måla in mig i ett hörn. Jag sätter ingen rubrik eller något särskilt epitet på min blogg. På så vis kan jag skriva precis det som faller mig in just i stunden. Jag hoppas det kan fungera för de få vilsna själar som möjligen råkar hamna här!

Vi hörs!

/Alex